Vägslitageskatt – drabbar alla!
Vägslitageskatteutredningen har nyligen hållit en hearing om förslag till ny vägslitageskatt för tunga lastbilar där man diskuterat att ta in 4 miljarder kronor från åkerinäringen till statskassan genom att ta ut en föreslagen vägslitageskatt med 24 kronor per mil.
Transporterna i Norrland och Norrlands inland består till stor del av virke, distribution samt insatsvaror och färdiga produkter till och från industrin. Transportavståndet för dessa bilar varierar kraftigt men många kör ca 25 000 mil per år. En timmerlastbil betalar exempelvis redan i dag över 600 000 kronor i bränsleskatt per år. En vägslitageskatt på 24 kronor per mil skulle innebära ytterligare 500 000 kronor per år för varje timmerlastbil vilket motsvarar en ökad kostnad för kunden, som kunden då måste betala. Ser man på de övriga olika transporterna som utförs så blir den ökade kostnaden mellan 250 000 kronor och 500 000 kronor som leder till minskad konkurrenskraft för såväl basindustrin som andra företag.
Den svenska basindustrin finns i norra Sverige. Transporter från norra Sverige måste också oftast ske på väg eftersom det sällan finns något annat transportsätt att tillgå. Att en vägslitageskatt skulle komma att stimulera till andra transportlösningar, såsom exempelvis ett större nyttjande av järnväg och sjöfart är absolut inte en självklarhet. Järnvägen har kapacitetsbrist. Den praktiska möjligheten för överflyttning är mycket liten. Mer än 90 % av lastbilstransporterna är på relativt korta avstånd, under 30 mil.
Skatter som ett styrmedel för minskade utsläpp av klimatgaser från lastbilstransporter är inte effektivt. För att vara miljöstyrande krävs att det finns alternativ. Omfördelning av gods från lastbil till järnvägsvagn kan ske i viss omfattning för långa transportavstånd. Ofta handlar det inte om kostnader utan snarare om kapacitet, tidspassning och flexibilitet. Det finns potential att effektivisera och förbättra logistiken inom hela transportsektorn, men ökade skatter driver inte på utvecklingen. Det är snarare genom ökad samverkan mellan transportslagen, mellan kunder och leverantörer som innovativa lösningar kan utvecklas.
En högre skattenivå skulle alltså innebära högre transportkostnader och därmed stora konkurrensnackdelar för svenskt näringsliv men också fördyra för dig och mig som privatkunder. Utan märkbara miljöresultat.
Transportbehoven styr användandet av lastbilstransporter. Det finns alltid en kund till en lastbilstransport, annars blir den inte utförd. En vägslitageskatt skulle därför få konsekvenser för transportköparna, kunderna, exempelvis matbutikerna, sjukhusen, skolorna m fl. Det är kunden som får betala skatten som åkeriföretagaren levererar in till staten. De åkeriföretag som inte kan ta ut skatten från sin kund kommer heller inte att överleva på marknaden, då marginalerna är små.
En utredning som gjorts om vägslitaget från tunga fordon på det statliga vägnätet visar att slitaget motsvarar 0,91 miljarder kronor. Detta innebär att näringen kommer att beskattas mer än fyra gånger för högt om tanken är att beskattningen skall avse det vägslitage som de tunga lastbilarna åsamkar.
Svenska åkeriföretag kan beskattas ihjäl, men det gynnar knappast arbetslösheten, företagandet eller skatteintäkterna i Sverige. Redan idag är branschen en av de tyngst beskattade. De skatteintäkter som beräknas gå in i statskassan genom en vägslitageskatt kommer att drabba alla!
